Milstolpar och vändpunkter i radions och SRAL rf:s historia

Sähköttäjä ja kirjoittaja.

Den finska radioamatörverksamhetens årtionden

1900-talet
I den trådlösa kommunikationens gryning år 1901 gjorde den italienska uppfinnaren Guglielmo Marconi sensation i världen genom att telegrafera sin berömda bokstav ”S” från Europa över Atlanten till Amerika. Marconi ansåg sig själv vara en amatör under hela sitt liv. Den trådlösa telegrafen började användas i den allmänna kommunikationen. Den unga finländska uppfinnaren Eric M. C. Tigerstedt utförde redan år 1905 lyckade experiment med sin gnistsändare i Helsingfors.

1910-talet
Enskilda radioentusiaster i Förenta staterna började först trafikera trådlöst med fartyg och senare sinsemellan; radioamatörerna hade kommit ut i etern. I det kejserliga Finland tog radioentusiasterna sina första trevande steg. Hemliga experiment med gnisttelegraf utfördes bl.a. av Leo Lindell, Ilmari Jäämaa, Erkki Heino, Erkki Kairenius, Vilho Lind, Arvi Hauvonen m.fl.

1920-talet
Rundradioverksamheten påbörjades först i USA och ett par år senare även i Europa. År 1921 grundades Nuoren Voiman Liitto:s radioförening, föregångaren till Finlands Radioamatörförbund SRAL. Arvi Hauvonen, 3NB, inledde sina rundradioexperiment i Tammerfors år 1923. Radiorören blev småningom mera allmänna. Finlands Rundradio inledde reguljära sändningar i september 1926. Storstationen i Lahtis färdigställdes år 1928. Stationens chef blev Arvi Hauvonen.

1930-talet
Under denna tid hemsöktes radioamatörverksamheten; internationella avtal ingicks och de lokala myndigheterna reglerade verksamheten. De interkontinentala förbindelserna blev vedertagna. Radiotekniken utvecklades med rejäla kliv. Radioamatörernas klubbverksamhet, som stundom hade urvattnats, fick ny vind i seglen. Klubbverksamheten återupplivades bl.a. i Viborg, Helsingfors, Björneborg, Lahtis, Kuopio och Hangö.

1940-talet
Efter att andra världskriget hade brutit ut, förbjöds radioamatörverksamheten av myndigheterna, och de flesta radioamatörerna kallades in i krigstjänst med placering i radio- spanings- och förbindelseuppdrag då de hade kommunikationskunskaper. I Finland förbjöds radioamatörverksamheten i september 1939, på tröskeln till vinterkriget, och förbudet upphävdes först efter krigen i mars 1947. Verksamheten startade livligt fast apparaterna var gamla och uttjänta. För dem som ämnade bli radioamatörer ordnades noviskurser på klubbarnas försorg.

1950-talet
Ransoneringen och avsaknaden av komponenter störde länge radiohobbyverksamheten. UKV-radion kom till Finland. SRAL:s verksamhet stabiliserades; förbundet skaffade eget kontor och en kontorsföreståndare för att skota detta. Huvudparten av apparaterna var fortfarande egentillverkade, men speciellt på mottagarsidan började det finnas utbud av fabrikstillverkade apparater. Vid slutet av årtiondet började finländarna utmärka sig i internationella radioamatörtävlingar. Televisionen tog sina första steg.

1960-talet
Den gamla AM-tekniken började trängas undan också i radioamatörernas apparater av den nya ”enkelt sidband” -tekniken (SSB). Ökande uppmärksamhet fästes vid VHF/UHF-områdena. Amatörernas första egna satellit OSCAR inledde radioamatörernas satellitålder. Fler och fler fabriksbyggda amatörapparater fanns att köpa och man började också ha råd att skaffa dem. De finländska radioamatörerna skaffade sig rykte som förstklassiga tävlare och aktiverare av sällsynta länder. I april 1964 hade Lenna Suominen, OH1NL, en historisk förbindelse till Californien via månen på VHF.

1970-talet
Då mobiltrafiken ökade inleddes FM-kanaltrafiken på VHF och man började skönja det nationella repeaternätet. Riktbara och större antenner än tidigare vann terräng. Halvledartekniken hade slagit igenom i radioamatörapparaterna, som nu tillverkades i större serier än tidigare bl.a. i Japan. Rikligt med komponenter fanns redan att tillgå, men de som byggde egna apparater blev allt färre. Radioamatörerna aktiverade sig inom den nationella räddningstjänsten.

1980/90-talen
Informationsteknologin och datorerna infördes på allt bredare front i radioamatörernas apparater och verksamhet. Man började digitalisera och paketera radiomeddelanden. Det nationella digitala förmedlingsnätet började förverkligas. På VHF/UHF-områdena hade det nationella repeaternätet vuxit sig ganska representativt. Radioamatörerna hade till sitt förfogande flera satelliter som kretsade kring jorden och förmedlade radiomeddelanden runt hela världen. Radioutrustning av yrkesmässig klass och ännu mångsidigare tekniska hjälpmedel betyder förstklassiga sändningar och det blev ännu lättare att få kontakt inom jordens mångmiljonhövdade radioamatörskara.

2000-talet
Radioamatörernas aktivitet på banden har klart gått ner; en delorsak är åtminstone solfläckstalet, som dalar mot sitt minimum, och störningsnivåerna, som av olika orsaker har ökat på radioamatörfrekvenserna. Telegrafin har minskat betydligt, om det inte är frågan om ett nytt land. Kravet på CW-kunnande avlägsnades från amatörproven i flera europeiska länder. Radioamatörorganisationerna och -klubbarna har fullt sjå med att anpassa verksamheten och aktivera sina medlemmar i den nuvarande konkurrensen från st stora utbudet av all annan hobbyverksamhet. Datorerna har fortsatt sin integrering inom alla sektorer i radioamatörverksamheten, och PC-radion är på kommande. Apparater för radioamatörverksamhet kan man rätt tillförlitligt köpa i nätbutiker över hela världen samtidigt som det inhemska utbudet har minskat. SRAL har idkat egen publiceringsverksamhet i 75 år.
15.5.2007/OH2HK (översättning OH6NT)

Milstolpar och vändpunkter i radions och SRAL rf:s historia

1900  Ryssen Aleksandr Popov utförde radioexperiment på finsk mark.
1901  I december korsade Guglielmo Marconi Atlanten med den berömda bokstaven ”S”. Han ansåg sig vara amatör under hela sitt liv.
1905  Eric M.C. Tigerstedt provade sin trådlösa gnistsändare i Helsingfors på Bergmansgatan.
1914  Leo Lindell hade den första radioförbindelsen med sin skolkamrat Vallu Valtonen.
1916  Leo Lindell telegraferade med sin trådlösa från Åbo till Nådendal.
1917  På hösten byggdes vid Tammerfors Tekniska institut en hemlig gnisttelegrafstation, med var bl.a. Arvi Hauvonen.
1919  Ilmari Jäämaa publicerade boken ”Nuorten kokeilijain ja keksijäin kirjan” (”Den unga experimenterarens och uppfinnarens bok”), som ökade intresset för radiohobbyn.
1919  Den 23 december antogs lagen om elektriska apparater för trådlös telegrafering eller talöverföring.
1921  På initiativ av Ilmari Jäämaa bildades NVL:s Radiomansgrupp, som NVL:s Radioförening uppstod ifrån. Det grundande mötet hölls den 14 april 1921.
1921  På möte som hölls den 15 september godkändes stadgarna för NVL:s Radioförening slutgiltigt och Leo Lindell valdes till den första ordföranden.
1921  En småskalig grammofonkonsert ordnades av Vilho Lind (senare Lautkari) på Uttis officersklubb.
1922  På nyårsdagen hade Leo Lindell och Vilho Lind den första radiotelefoniförbindelsen mellan Åbo och Hangö.
1922  Den första offentliga radiokonserten gavs på NVL:s vinterdagar 6…8 januari i Åbo.
1923  Den andra offentliga radiokonserten i ordningen gavs på NVL:s vinterdagar 6…8 januari i Helsingfors. 1923 På försommaren inledde Arvi Hauvonen experiment med rundradio i Kulju, senare på sommaren fortsatte han experimenten vid stranden av Pyhäjärvi i Lepolas villa.
1923  Den 1 november startade Arvi Hauvonen rundradiosändningarna från Tavastgatan 26 i Tammerfors.
1923  Den 3 december inledde Elias Hellberg och Georg Sandberg (senare Sallavuori, OH2QG) radiosändningar till allmänheten från Radiobataljonens laboratorium på Skatudden i Helsingfors.
1923  I december sändes en radiokonsert till Polyteknikums lillajulfest med Torvald Liljas, 2NS’s apparater. Där togs benämningen ”rundradio” i bruk med acklamation.
1924  Den 5 januari ändrades föreningens namn till Suomen Radioamatööriliitto N.V.L. – Finlands Radioamatörförbund N.V.L.
1924  I mars inledde Helsingfors Radioklubbs rundradiostation Radiola, 2NBI, sändningarna, den första konserten 23.3.1924, sista utsändningen 23.9.1924.
1924  Den 14 maj hade Arvi Hauvonen, 3NB, som första finländare kontakt utanför landets gränser, motstation var SALD i Lund i Sverige.
1925  Som första finländare korsade Erkki Kairenius den 29 september Atlanten, förbindelse mellan 2ND – PR4SA, Puerto Rico.
1926 Det självständiga SRAL rf:s grundande möte den 28 november, samtidig separation från Nuoren Voiman Liitto, stadgarna godkändes den 5.2.1927 i socialministeriet.
1927  Den 17 januari antogs lagen om radioapparatur.
1928  Kalle Sainio valdes till ledare för Finska Radioamatörförbundet den 27 februari.
1929  Det nationella prefixet OH och Q-förkortningarna togs i bruk, förbundets medlemsmärke godkändes.
1929 Besluten från Washington-konferensen trädde i kraft den 1 januari.
1931  Den inhemska relä- eller sambandstrafiken (KY) inleddes.
1932  Det gemensamma språkröret för Finlands Radiotelegrafistförbund och SRAL, tidningen Radio OH började utges.
1932  SRAL godkändes som medlem i IARU (International Amateur Radio Union).
1935  OH-amatörerna fick begränsad rätt att sända under tiden för de inhemska rundradiosändningarna.
1935  PTS ålade radioamatörerna att avlägga examen för militära radiotelegrafister.
1939  Den 16 september förbjöds radioamatörernas sändningsverksamhet och apparaterna beslagtogs. Av ca. 20 radioamatörer bildades ett reservradionät till stöd för myndigheterna.
1939–1945  Största delen av SRAL:s medlemmar tjänade under krigen fosterlandet i förbindelseuppdrag och i specialuppdrag vid hemmafronten.
1946  Den 14 april ordnades SRAL:s 25-årsfest på restaurang Klaus Kurki i Helsingfors.
1947  OH-stationernas sändningsförbud upphävdes den 19 mars och radioamatörerna fick tillbaka sina rättigheter.
1948  Finlands Lyssnaramatörer bildades, den första ordföranden var Osmo A. Wiio, OH2TK.
1950  Osmo A. Wiios, OH2TK, och Unto V. Somerikkos ”Harrastelijan Radiokirja” (Amatörens Radiobok) utkom. 1950 SRAL:s egen tidning RADIOAMATÖÖRI började utkomma, till första chefredaktör utsågs Yrjö Juhari, OH2SZ.
1952  Förbundet fick en ”hjälpflicka”, Raili Saari, (senare Savela) för att underlätta sekreterarens och kassörens arbetsbörda.
1954  SRAL hyrde ett eget kontor på Båtsmansgatan.
1959  Niilo ”Nipa” Kuusisto OH2XK, anställdes som kontorsföreståndare.
1961  SRAL flyttade till egen lägenhet på Högbergsgatan 7.
1964  Den 11 april korsade Lenna Suominen, OH1NL, Atlanten på två meter via månen, förbindelse mellan OH1NL – W6DNG.
1965  Den 23 maj det första lyckade sändningsexperimentet med färgtelevision i Finland som genomfördes av. AGA:s Radioamatörer rf.., OH2AJ och Kakkosten Kerho rf., OH2AA mellan Gumtäktsvägen – Mechelinsgatan i Helsingfors.
1967  Den ordinarie ”förbundsflickan”, Aila Korhonen, f.d. OH2BIN, anställdes.
1971  SRAL fyllde 50 år, festligheter på Skatuddens Kasino den 11.9. RA 9/71 utkom som ett speciellt historiknummer.
1984  I januari skedde den stora flytten till SRAL:s moderna betjäningskontor i Lassila i Helsingfors.
1996  SRAL fyllde 75 år, festligheterna hölls i oktober. Festboken ”Alussa oli kipinä” (I begynnelsen var gnistan) utkom.
2001  SRAL fyllde 80 år, festligheter under höstdagarna i Träskända.
2006  SRAL fyllde 85 år, festligheter i november under höstdagarna i Borgå.
2007  Den egna tidningen har publicerats i 75 år: Radio OH 1932–1949, Radioamatööri fr.o.m. år 1950.
2021  Finländarna firar sin hundraåriga vandring: SRAL fyller 100 år.
14.5.2007/OH2HK (översättning OH6NT)

Jaa sosiaalisessa mediassa / Share in social media