Amatörradioverksamheten är en mångsidig hobby, som erbjuder något åt var och en. Människor i alla åldrar, från skolelever till pensionärer, deltar i hobbyn. Amatörradio kan utövas i många olika former.
En radioamatör kan hålla kontakter med andra amatörer runt om i världen. Under kontakten meddelar man sin anropssignal och hur bra den andra amatörradiostationen hörs. Vanligen berättar man också sitt namn och stationens belägenhet. En radioamatörförbindelse kan vara mycket kort eller så kan man samtala en längre tid. Förbindelserna kan hållas genom telefoni, telegrafi, data eller genom att sända bilder.
En mycket allmän uppfattning är att amatörradioverksamhet är att telegrafera med morsekod. Så är det inte längre. Kravet på telegrafi har försvunnit från bestämmelserna redan för många år sedan såväl i Finland som på annat håll i världen. Telegrafi uppskattas och används fortfarande av många amatörer, men det är alltså inte längre ett krav för radioamatörexamen. Telegrafi är mycket effektiv vid dåliga radiokonditioner. När ett meddelande på telefoni inte längre kan uppfattas går det fortfarande fram genom telegrafi. Telegrafi är i själva verket den första ”digitala” metoden att förmedla meddelanden – vid telegrafi är ett tecken på eller av på samma sätt som det i en dator finns bitar med värdena 1 eller 0.
Radioamatörerna kan själva bygga sin utrustning och antenner. Vid evenemang som Finlands Radioamatörförbund erbjuder och i de lokala klubbarna anordnas antenn- och byggverkstäder.
Med en DX-pedition avses att radioamatörerna åker för att hålla kontakter till länder från vilka det sällan hörs radioamatörer i etern. Utflyktsmålet behöver inte vara avlägset. Radioamatörerna kan uppföra en radiostation till exempel i ett fyrtorn eller på en hög backe. En del håller också kontakter från nationalparker eller naturskyddsområden.
Amatörradiohobbyn kan också kombineras med orientering. Idén med radioorientering (ARDF) är att med hjälp av sin mottagare söka kontrollerna, dvs. radiosändarna, som gömts i terrängen.
Finlands Radioamatörförbund är medlemsförening i Frivilliga räddningstjänsten. Många radioamatörer deltar i räddningstjänstens (Vapepa) övningar och uppdrag.
För att bli radioamatör ska man avlägga en behörighetsexamen. Examen består av delprov eller moduler. Om du vill kan du avlägga fast en modul åt gången. Vilka moduler du ska avlägga beror på vilken radioamatörklass du siktar till. Enklast är det att börja med elementär klass. För den klassen avlägger man K-modulen, som behandlar amatörradiotrafik och bestämmelser, och T1-modulen, som innehåller grunderna i radio- och elteknik.
Välkommen med och pröva på!
- En radioamatör måste avlägga en behörighetsexamen, men även utan examen kan du bekanta dig med hobbyn. Vem som helst kan hålla kontakter från en amatörradiostation under uppsikt av en radioamatör. Sådana sk. second operator-kontakter kan du prova på till exempel vid den lokala radioamatörklubben.
- Vem som helst kan delta i träningar och tävlingar i radioorientering
- Man kan också börja med hobbyn genom att lyssna på radioamatörfrekvenserna som sk. lyssnaramatör. Som medlem i Finlands Radioamatörförbund kan man be om en beteckning för lyssnaramatör. Det är också möjligt att lyssna på radioamatörfrekvenserna utan egen radio via olika mottagare på nätet via KiwiSDR-mottagare (lista och karta) eller WebSDR: WebSDR, lyssna på radioamatörbanden på nätet
